de värker i mitt hjärta.

jag har blivit inkastad i väggen, spottad på, nertrampad, sliten i stycken, slagen i ansiktet, sparkad i magen, strypt i en evighet, men det värsta är nog här nu..

jag är van att ta skit, det har jag gjort sen så långt jag minns. jag orkar inte tjaffsa emot - det har jag ingen lust med. jag vill inte gråta men tårarna rinner ändå, kan inte hejda dem. kan inte stoppa allt.

känslorna bubblar över, Varför gjorde du så?
vad har jag gjort dig som är värd att bli behandlad så här dåligt?
jag förstår inte.

jag vill kunna lita på dig, men du sviker mig bara igen.

klarar du inte av att ha ett förhållande? ett troget förhållande? då är inte jag rätt tjej för dig.
jag har växt ifrån lekarna, jag börjar se framåt, börjar se vuxet och tänka vixet.
jag vill ha en framtid, en lägenhet, jobb, bil, körkort, barn ..

ingen pojkvän som är hos mig ena dagen och strular runt andra. jag klarar inte det.
jag tror inte de är någon som vill ha de så ??

varför gör du såhär?

om du nu dras till henne, tycker jag att du ska släppa taget om mig och gå till henne. Du kan inte båda ha kvar och äta kakan.. det funkar inte så, inte för mig.

jag bara gråter hela tiden. det är fan 3e gången nu, hur många chanser tycker du att jag ska ge dig?

jag vet inte om de här förhållandet är dött sen långt tillbaka, hur mycket vi än försöker återuppliva det. och hur bra en del dagar än är..

jag vet ingenting.


jag vill bara sluta gråta, slippa värken, och känna att de går att lita på dig. att du inte gör samma sak igen.

och nej, jesper.. Jag förlåter dig inte..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0